Ems blogg

Ems blogg

Löst tyckande väl underbyggt av fakta.

Someone must be interested in how I feel, just because I'm here, just because I'm real. (Ani Difranco)

Funderingar kring ordet störd

SpråketPosted by Em 2010-05-16 15:49

När jag var liten sa folk: "Mäh! Du är ju störd!" när de ville förolämpa nån, eller: "Mäh! Är du störd eller?" om de ville få någon att ändra uppfattning. Idag läste jag på Innies blogg att begreppet psykiskt störd tydligen används i lagtext. Vad betyder störd egentligen?

Man kan ju bli störd. Om man håller på med något som kräver ens koncentration och så kommer nån och börjar prata med en till exempel, då blir man störd. Om klockradion går igång när jag är mitt i ett yogapass blir jag störd. Om någon pratar högt i sin mobiltelefon på tåget blir jag störd. I Svenska Akademiens Ordlista finns ordet störd inte med, men störa finns. Förklaringen lyder: "besvära, oroa, vålla omak, avbryta". Att bli störd handlar helt enkelt om att tappa koncentrationen på grund av något som händer utanför en själv. Eller kan det vara något som händer inne i en själv också? Kanske kan man bli störd av sina egna tankar eller känslor. Poängen är i alla fall att man tappar koncentrationen på det man vill fokuser på.

Att vara störd torde då rimligen betyda att ständigt eller åtminstone periodvis befinna sig i detta okoncentrerade tillstånd. En bristande förmåga att fokusera kanske? Det låter ganska likt en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Jag har inte hört något barn kalla någon annan störd på väldigt länge. Däremot har jag hört både barn, ungdomar och vuxna använda DAMP* på ungefär samma sätt.

Frågan är om det är neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som åsyftas i den lagtext Innie refererar till. I så fall borde de väl skriva det och inte psykiskt störd? Och varför behöver det understrykas att det handlar om psykisk störning? Kan man vara fysisk störd? Ja, kanske. Motoriska problem ingår till exempel i DAMP-diagnosen och mina klasskompisar i början av 1990-talet hade nog kunnat säga att John Cleese är störd i Silly Walks-sketchen. Som den dansare och anhängare av Howard Garders teori av multipla intelligenser jag är sätter jag naturligtvis också lika stort värde på den kinestetiska intelligensen som på alla de andra och logiskt sett borde man ju då kunna vara fysiskt störd om man kan vara psykiskt dito.

Men ändå. Störd. Begreppet andas lite för mycket 1900-tal, tycker jag. På 2000-talet borde vi väl kunna vara lite mer nyanserade? Eller?

----------------
*Deficits in Attention, Motor control and Perception, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

  • Comments(5)//emsblogg.qaw.se/#post621

Segregerade stadsdelar

SpråketPosted by Em 2009-05-06 09:12

Igår hörde jag ett inslag på radio, som handlade om att skolor i "segregerade stadsdelar" borde få mer pengar än skolor i stadsdelar där elevernas föräldrar har hög inkomst.* Bortsett från den fördelningspolitiska aspekten är det sagda ett intressant språkligt fenomen. En "segregerad stadsdel", framkom det, är en stadsdel med hög andel nysvenskar/invandrare/personer med utländsk bakgrund. Stadsdelar med majoriteten höginkomsttagare är alltså inte segregerade. Hur kommer det sej?

Jag åker tunnelbanans blå linje för att komma hem. Jag stiger oftast av i Sundbybergs centrum. Av dem som sitter kvar efter min hållplats är ett litet fåtal ljushyade/blonda/ljusögda. Resten av dessa kliver av i Duvbo.** Alla med mörk hy, svart hår, slöja, knytnävsskägg och/eller övriga "osvenska" attribut åker vidare mot Rissne, Rinkeby, Tensta, Hjulsta. Vi kan dra slutsatsen att Sundbyberg inte är segregerat, trots att det finns en nationalitet som är starkt dominerande. Hjulsta däremot, där endast 1-2% av eleverna i Hjulstaskolan har svenska som modersmål***, kan få det nämnda epitetet. Detta trots att invånarna har sitt ursprung i många olika länder och talar mängder med olika språk.

Mycket intressant. Kan nån förklara det här för mej?

----------------

*Till viss del är det redan så, men talaren ville att det skulle bli ännu större skillnad.

**Nästa hållplats, också i Sundbyberg.

***Uppgift från Hjulstaskolans rektor.

  • Comments(1)//emsblogg.qaw.se/#post499

Tyska... kan jag det egentligen?

SpråketPosted by Em 2009-02-04 10:55

Vad innebär det egentligen att kunna ett språk? Svårt att svara på, eller hur? Jag kan svenska, helt klart. Det är ju ändå mitt modersmål. Jag skulle också säga att jag kan engelska, fast det finns mycket jag inte förstår - och framför allt mycket jag inte kan uttrycka korrekt eller tillräckligt nyanserat på det språket. Jag skulle definitivt och tveklöst säga att jag inte kan franska, trots att jag hade det i skolan från år 6 till sista året på gymnasiet. Jag kan säga: "Hej, jag heter Emelie. Jag kommer från Sverige. Jag är trött." Sen tar det stopp. Men hur är det egentligen med tyska?

Till den kursen jag läser just nu är den bästa litteraturen på tyska. Jahaja, det är ju bara att sätta igång då, eller hur? Och döm om min stolthet när jag upptäcker att jag har läst ett 50-tal sidor och förstår vad det står! Att jag kan läsa facklitteratur och använda mej av det lästa i min egen text (som turligt nog skrivs på svenska). Jag har också beställt en film från en tysk filmare och därmed haft en mejlväxling på högst artig tyska. Det har gått ganska bra, även om min grammatik är en katastrof (=jag chansar hej vilt). Det gör inget när man pratar, men när man skriver artiga mejl till nån man inte känner... nåväl, han har inte klagat i alla fall. Det brast dock när jag skulle försöka uttrycka tacksamhet på tyska. Det intressanta är att då handlar det ju inte bara om korrekt språk (jag kan säga "tack så mycket" på tyska), utan också om kultur (hur säger man "tack så mycket" så att det verkligen betyder "tack så hemskt, hemskt mycket, jag önskar att jag kunde ge er något i gengäld"?).

Jag tror att det skulle kunna sammanfattas som att jag kan tyska hjälpligt.

  • Comments(3)//emsblogg.qaw.se/#post465

Ja, jag vet att jag är nördig

SpråketPosted by Em 2008-09-04 19:53

Idag har jag (i alla fall tidvis) duktigt studerat min kurslitteratur. Där stötte jag på ordet vidgning, vilket föreföll mej mycket intressant. Man kanske kan tycka att jag borde intresserat mej mer för skolförbättring och PESOK (pedagogiskt och socialt klimat), men när man tittar närmare på det fenomen i svenska språket som vidgning är exempel på kan man inte bli annat än fascinerad.

Substantivet vidgning kommer alltså av verbet vidga, som i sej innehåller en svår kombination av konsonanter. När det görs om till substantiv följer det ett regelbundet mönster som innebär att man tar bort slutvokalen och lägger till -ning precis som i läsning, skrivning, osv. Men ordet vidgning skiljer sej från dessa genom att för svenskar vara i det närmaste omöjligt att uttala! Försök får ni se! Konsonantföljden dgn finns helt enkelt inte i svenska språket.

Är det inte häpnadsväckande, så säg.

  • Comments(4)//emsblogg.qaw.se/#post407

Att göra besvikelse

SpråketPosted by Em 2008-06-22 20:36
På ett av mina favoritradioprogram Språket har Lars-Gunnar Andersson (språkvetaren som i varje program svarar på lyssnarfrågor) tidigare pratat om att "göra ngn besviken" alltmer ofta byts ut mot "besvika ngn". Jag tycker det är ett schysst verb. Besvika.

Idag hörde jag dock ett uttryck som kanske inte är mer praktiskt men åtminstone otroligt fint. En kille på bussen sa till sin kompis: "De gör så ofta besvikelse." Lyssna på det! Det är ju så poetiskt! Att göra besvikelse.

Ge mej mer vardagspoesi.

  • Comments(0)//emsblogg.qaw.se/#post378
Next »